Annons

Erik Hedling:Enastående studie i mänsklig förnedring

Psykoterapeuten Anne Darquier kom aldrig över skammen att hennes far varit professionell judehetsare under Vichyregimen. Hon tog sitt liv 1970. Berättelsen om fadern, suputen och låtsasbaronen Louis Darquier de Pellepoix, är skriven av Anne Darquiers klient.

Under strecket
Publicerad

En måndagsmorgon i september 1970 ringde den då 31-åriga australiensiskan Carmen Callil på hos den tio år äldre doktor Anne Darquier i en lägenhet i centrala London. Efter ett misslyckat självmordsförsök i början av 1960-talet hade Callil under åtskilliga år varit patient tre gånger i veckan hos den jungianskt influerade psykiatern, en kvinna som trots sitt franska efternamn själv var till hälften australiensiska. Ingen svarade på påringningen. På eftermiddagen hittades doktor Darquier död i sitt badrum med fatala doser av alkohol och barbiturater i blodet.

Tio dagar senare begravdes doktor Darquier i Londonstadsdelen Golders Green. På graven stod det Anne Darquier de Pellepoix, ett namntillägg som Callil trots sin nära bekantskap med den avlidna aldrig tidigare hört. Hon skulle heller näppeligen ha fått höra om det om hon inte något år senare av en tillfällighet kom att se Marcel Ophuls mästerliga dokumentärfilm ”Le Chagrin et la pitié” (1969), den fyra och en halv timme långa berättelse om kollaboration och motstånd under ockupationen av Frankrike (1940-44) som den franska televisionen totalförbjudit. I en scen besöks några Vichydignitärer av högste chefen för Reichssicherheitshauptamt, SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich, ordförande under den beryktade Wannseekonferensen 1942 och arkitekten bakom ”der Endlösung der Judenfrage”. En av kollaboratörerna som skakar hand med Heydrich presenteras som ”Monsieur Louis Darquier de Pellepoix”, en man som Callil genom Anne Darquiers födelseattest kunde identifiera som den fader Anne berättat att hon aldrig haft någon kontakt med.

Annons
Annons
Annons