Annons

En verkar gå en ny vår till mötes

Uppdaterad
Publicerad

”Det är icke goda tider för oss andlige, sedan klostren afskaffades. Tacka vet en förr.” Så skrev August Strindberg i dramat ”Mäster Olof” 1878. Ett drygt tiotal år senare, 1891, diktade Gustaf Fröding raderna ”Ofta ser en, att det tar skada, som växer vackrast och lofvar mest.” Hos båda finns pronomenet
en, använt där vi i dagens svenska skulle ha haft
man.

Redan i slutet av förra sekelskiftet hade formen en folklig och vardaglig prägel. Men en verkar gå en ny vår till mötes. Och det handlar inte om försök att efterlikna ett ålderdomligt eller bygdemålsfärgat tal. Snarare förekommer det nya
en hos mycket moderna språkbrukare, som medvetet väljer
en för att undvika
man. I tidskriften Ful hittar jag exemplet ”Är en troende så kan en tydligen komma undan med vilket dumt resonemang som helst.”

Annons
Annons
Annons