Annons
Recension

BonusfamiljenEn vänlig – men för lång – skildring av bonusfamiljen

De medverkande i ”Bonusfamiljen”: Jakob Lundqvist och Amanda Lindh (bakre raden) samt Petra Mede, Erik Johansson, Vera Vitali, Frank Dorsin och Fredrik Hallgren (främre raden).
De medverkande i ”Bonusfamiljen”: Jakob Lundqvist och Amanda Lindh (bakre raden) samt Petra Mede, Erik Johansson, Vera Vitali, Frank Dorsin och Fredrik Hallgren (främre raden). Foto: Ulrika Malm/SVT

Dialogen är bra och skildringen av persongalleriet i ”Bonusfamiljen” är vänlig och varm. Däremot är avsnitten för långa – en timmes speltid ställer stora krav på innehållet, skriver SvD:s Anna Hellsten.

Under strecket
Publicerad

Den danske familjelivsgurun Jesper Juul har beskrivit bonusfamiljen som en grupp där alla medlemmar inte har en kärleksrelation med varandra. Den definitionen står delvis i centrum för ”Bonusfamiljen”, en dramakomedi om en familj som drivits ihop lika mycket av tvång som av attraktion.

Fast lyckliga, eller åtminstone förhållandevis frostfria, skilsmässor verkar vara vanligare numera (eller så är de kanske bara mer idealiserade än förut), och ”Bonusfamiljen” skildrar även en sådan. Centralfigurer är Lisa (Vera Vitali) och Patrik (Erik Johansson), ett färskt Stockholmspar i 30-årsåldern som just upptäckt att de är på smällen. De har var sin tioårig son och Lisa har även en tonårsdotter. Patriks ex Katja (Petra Mede) är en korrekt arkitekt med vit lägenhet och svarta byxdressar. Lisas föredetta heter Martin (Fredrik Hallgren) och är en snäll men strulig sort som efter separationen tvingats flytta hem till morsan. Inga jättevarma känslor mellan exen och deras ersättare, visserligen, men alla är civiliserade.

Annons
Annons
Annons