X
Annons
X
Recension

Det rasar En vacker sorgeakt om starka och sköra liv

"Det rasar" är en kontemplativ exempelsamling på allt det där vi fasar för, allt som då och då ändå kommer att hända. Det är en behärskad, mycket vacker uppsättning om sorg och saknad.

Py Huss-Wallin och Josephine Wistedt. Foto: José Figueroa
Läs mer om Scenvåren 2018

Ingen människa är som bekant en ö. Vi är ju inte bara oss själva – vi består också till del av andra omkring oss, som format oss och speglar oss. När någon ur detta universum av familj, vänner och kärlekar sviker eller dör drabbas vi av sorg, men också av en ohygglig känsla av att allting faller sönder, och av insikten om vår egen dödlighet. Liv består av en rad smärtpunkter som kan kännas oöverstigliga.

Dramalabbet har släppt sin lokal vid Mosebacke och spelar nu sin nya pjäs "Det rasar" under gradängen på Orionteatern. En utmärkt, intim spelplats för denna 85 minuter långa dialog med undertiteln "en kollektiv sorgeakt". Teamet bakom iscensättningen är inspirerat av den franska fotografen Sophie Calles verk "Exquisite pain" där hon skildrar en resa och sveket från en man hon älskar. Han dyker aldrig upp och hon formulerar den känsla av total övergivenhet hon känner, blandat med berättelser från andra om deras största sorger.

Py Huss-Wallin och Josephine Wistedt.

Foto: José Figueroa Bild 1 av 2

Josephine Wistedt och Py Huss-Wallin.

Foto: José Figueroa Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X