En utmaning att laga mat med druvor

okunniga Vi bemödar oss om att bli kännare av druvor i vin. Men när det gäller att äta druvor så skiljer många enbart mellan gröna och röda. Det är att underskatta en flora lika rik på variation som äpplen, tycker SvD:s konnässör Lisa Förare Winbladh som även lärt sig laga mat på frukten.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det finns ingredienser som får en att tro på en högre makt. En högre illasinnad makt, närmare bestämt. Vissa råvaror verkar nämligen vara skapade på pin kiv enkom för att göra matlagare frustrerade.
Ta bara det här med druvor. Jag älskar druvor. En gyllenskimrande stinn muscatdruva med drag av litchi, sega persikor och honung gör mig tårögd. Trots dessa lovande egenskaper lyckades jag i årtionden inte att laga vettig mat med druvor. I alla fall inte förrän de genomgått metamorfosen till vin.

I de klassiska finköken har druvan sällan haft en självklar plats. Hittills har du nog oftast mött den i konserverad fruktcocktail, där problemet med den sturiga druvan lösts genom att alla frukters särart utplånats. Kanske har du diskret föst bort den från sallader där den slängts ner av en optimistisk kock.
Eller så har du drabbats av den krystade klassikern sole veronique där gröna skalade druvor optimistiskt placeras på en stackars sjötunga med vitvinssås som definitivt skulle vara gladare utan det påtvingade
sällskapet. Tvångsäktenskapet mellan ost och druvor är nästan lika misslyckat. Både ost och druva är i regel lyckligare var för sig än på tumanhand.
Efter år av vedermödor konstaterade jag att druvan har en given smakkamrat i en enkel grillad kyckling. Servera pippin med halverade druvor marinerade med lite honung, sherryvinäger, stött muskotblomma och nymald svartpeppar. Om du inte har roligare fritidsintressen kan du skala druvorna först. Salladen är dessutom angenäm till en kalvstek med mild sås eller till fläskkotlett.

Annons
Annons
Annons