Annons

AdamEn upplevelse du inte vill missa

Nisrin Erradi i ”Adam”.
Nisrin Erradi i ”Adam”. Foto: Folkets Bio

Det honungslena berättandet ger ett närmast sensuellt resultat i drama om två kvinnor, ensamma och stigmatiserade, som möts i centrala Casablanca. ”Adam” är ett kammarspel med ovanligt mycket atmosfär.

Under strecket
Publicerad

Lubna Azabal

Foto: Folkets Bio

Det är inte med någon direkt subtil symbolik som den marockanska filmdebuten ”Adam” skrider till verket. Brödet i ugnen, barnet i magen – olika skapelser som fordrar uppmärksamhet, behöver tas om hand eller ses efter, med värme och gärna även kärlek.

Platsen är centrala Casablanca, men dess horisont begränsad. ”Adam” är ett kammarspel som sker mot fonden av en konservativ syn på könsroller och familjebildning. I centrum står två olika stolta kvinnor, båda ensamma och stigmatiserade. Samia (Nisrin Erradi), i nionde månaden med ett utomäktenskapligt barn, knackar dörr i jakt på jobb och tak över huvudet, för att kunna föda och sedan adoptera bort sitt barn, och därefter återvända till den by hon kommer ifrån. I storstan finns dock ingen som heller vill förbarma sig över henne. Den medelålders Abla (Lubna Azabal) – änka och bagerska – utgör inget undantag. Men den storögda Samia ser en öppning i Ablas åttaåriga dotter, hon som med tindrande ögon möter Samia och samtidigt sätter igång en process hos modern. Abla stålsätter sig, så som hon länge gjort, men med inte bara ett utan två barn nära finns en chans att hon öppnar sig och visar mer av sitt riktiga jag.

Annons
Annons
Annons