X
Annons
X
Recension

Svensk Illustration – en visuell historia 1900-2000 En underbar lektion i samhällskunskap och presshistoria

Elsa Beskows idyll i ”Nu ska vi sjunga”.

Som pojke bläddrade jag under regniga och sysslolösa sommarlovsdagar hos min mormor och morfar på vischan i inbundna årgångar av ”Ny illustrerad tidning” som någon av husets tidigare ägare lagt på vinden. Jag sögs in i de tjocka banden av gulnat tidningspapper som i en dimensionsportal i någon av de serietidningar med superhjältar som jag ständigt läste – och klev ut i 1800-talet. Eleganta damer och herrar från förr omgav mig, korsetterade och iförda chapeau-claque. Vinjetter från svunna världsutställningar, yviga mustascher, till koloniala äventyr och nationalromantik. Men för mig framför allt vilda västern, järnvägsolyckor och skeppsbrott – jag älskade skeppsbrotten. Jag läste ingenting i texterna, bilderna var allt. Återgivna med tusentals små streck av trycksvärta var de mer suggestiva än fotografierna i morfars travar av bildtidningen ”Se”. Den svunna värld de återgav, mestadels i den grafiska tekniken xylografi – trästick, matchade de ännu mer fantasieggande illustrationer i de återutgivningar av tidige science-fictionmästaren Jules Verne jag fick av min far. För att inte tala om de hypnotiska visionerna jag sett i morfars exemplar av Gustave Dorés illustrationer till Bibeln och Dantes gudomliga komedi. Därifrån var klivet till att för veckopengen köpa en billig reabok med bilder av René Magritte inte långt…

Då visste jag ännu inte att surrealister som Max Ernst känt samma sug i de viktorianska träsnitten och på 1920-talet använt sig av de gamla bildmagasinen som råmaterial för de mest hisnande collage, nu ömt vårdade i museisamlingar. Vilket osökt leder in mig på illustrationskonstens flyktiga karaktär, en brukskonst för dagen, tryckt i massupplaga och till sin natur förknippad med massmedias uppgång och eventuella fall. Jag minns en rosig och jovialiskt frustande kulturchef på SvD som med infam förtjusning kallade scenkonst som inte spelades på Dramaten eller Operan för den "lättare musan". Samma attityd har präglat inställningen till illustration.

Elsa Beskows idyll i ”Nu ska vi sjunga”.

Bild 1 av 4

Konstnärsdrivna tidskriften Puss.

Bild 2 av 4

Bengt Olof Wennbergs omslag till svenska Mad.

Bild 3 av 4

”Frack, lack och chapeau-claque”. Einar Nerman skapade Ernst Rolfs grafiska profil år 1917 och kontrasten mellan hans elegans och Nina Hemmingsons utstuderade primitivism idag kunde inte vara större.

Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X