Annons
Recension

The HaterEn Travis Bickle för internetåldern

Trots vissa klunsigheter i manus är ”The hater” sevärd.
Trots vissa klunsigheter i manus är ”The hater” sevärd. Foto: Jaroslaw Sosinski/Njuta Films

”The hater” hamnade så nära den polska politiska verkligheten att premiären fick skjutas fram. Jan Söderqvist ser en film om en plagierande streber.

Under strecket
Publicerad

Den polska (men engelskdubbade) Netflixfilmen ”The hater” kan med fördel beskrivas som en kärlekshistoria mellan en samvetslös ung streber och sociala medier. Ute i världen finns det goda möjligheter för de goda krafterna i samhället att avslöja och bestraffa denne bedragare och trickster – som när han plagierar en uppsats på universitet och genast blir relegerad från sina juridikstudier. Men bakom stängda dörrar och flimrande skärmar kan han ställa till med hur mycket ofog som helst. Och dessutom göra kometkarriär i den propagandabransch som både skapar och sedan parasiterar på hat och polarisering.

Men titelns hatare, Tomasz (Maceij Musialowski), varför hatar han så intensivt, egentligen? Det framgår inte riktigt. Uppkomlings- och bonnlurksfasoner, visst, men vadan denna avsky mot ”eliten”? Hade han tänkt sig att plagiatet bara skulle passera? Det finns ett infernaliskt ressentiment här som filmen tar som en självklar utgångspunkt. Den välbärgade Warszawafamilj som av ren vänlighet har betalat för den utbildning han blev utkastad från blir också föremål för hans hat, helt enkelt därför att den tillhör det etablissemang som inte inkluderar honom själv (att herrn och frun i huset faktiskt är uppblåsta snobbar hör liksom inte hit).

Annons
Annons
Annons