Annons
X
Annons
X

En tom latteliberalism

Miljöpartiets liberalism: fräsch, färggrann och en enda fruktsallad.
Miljöpartiets liberalism: fräsch, färggrann och en enda fruktsallad. Foto: JAN ERIK HENRIKSSON/SCANPIX

et pågår en flirt mellan Miljöpartiet och de som definieras som liberala unga storstadsväljare. I veckan slängde även språkröret Maria Wetterstrand ut en krok i en debattartikel på
Newsmill.se (17/11), där hon förklarade att Miljöpartiet är en naturlig hemvist främst för socialliberaler. När vi kommit så långt att också partitopparna gör närmanden finns det anledning att reda ut den här flirten något.

Att liberaler skickar inviter till MP är inte så konstigt. Miljöpartiet har sedan starten liberala inslag – områden där MP alltid har varit mer överens med borgerligheten än med vänsterblocket: friskolor, Las, arbetskraftsinvandring etcetera.

Naturligtvis skulle det på flera plan gå utmärkt att samarbeta med MP. Men när Maria Wetterstrand raggar på liberalerna är det inte för att hon vill leka med borgerligheten. Det är för att hon vill locka liberaler att rösta (röd)grönt i kommande val.

Annons
X

Den här gruppen var viktig för Centerpartiets uppgång i förra valet och nu är den viktig för Miljöpartiets och därmed De rödgrönas framgångar. Storstadsliberalerna må vara få, men de är viktiga på marginalen.

Att många liberaler verkar överväga en röst på MP gör mig mer än lovligt konfys. Det är faktiskt med S och V som De gröna går till val. Chansen att MP:s mest liberala sidor skulle få blomma ut i en rödgrön regering är skral och det kan man inte bortse ifrån. Wetterstrand skriver i sin debattartikel att:

”En anledning till varför allt fler liberaler söker sig till Miljöpartiet tror jag är det vissa lite föraktfullt kallar livsstilspolitik. (…) Jag tycker det är en bra utveckling av politiken om den utvecklas från att vara en lång inköpslista till att handla mer om principer och etiska livsval. (…) Att prioritera mer tid med vänner och familj framför mer konsumtion är något vi borde uppmuntra fler till med de politiska verktygen vi har. Jag tror att människor mår minst lika bra av mer tid och en latte än av en extra resa till Thailand. Livet är större än materialismen.”

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Wetterstrand gillar utvecklingen mot mer livsstilspolitik. Det förvånar föga – inget parti passar bättre som accessoar än MP och då är unga liberaler en naturlig måltavla. De har nämligen tid och råd att grotta ner sig i politiska livsstilsmarkörer och fundera på om det kanhända är materialismen som orsakar dem livströtthet och glåmig hy.

    I själva verket borde den luddiga livsstilsretoriken utlösa häftigt blinkande varningslampor hos en liberalt lagd person. MP har, alltjämt, en märklig syn på ekonomi och tillväxt. De gröna inser inte att ekonomisk frihet är en politisk grundbult, som handlar om mer än pengar i plånboken. De må ha en mer tilltalande livsstil för liberaler, men i slutänden är de lika sugna som S på att mura in dig i den genom ”uppmuntran” med ”politiska verktyg”. Det är din livsstil som en punkt i ett partiprogram.

    Storstadsliberalerna attraheras av Wetterstrands filosoferande om att må minst lika bra av ”en latte än av en extra resa till Thailand”. Men den stora bulken väljare blir nog snarare alienerade. Vaddå en
    extra resa till Thailand?

    Med en rödgrön skattepolitik blir det ingen resa, vare sig till Thailand eller Tallinn. Men du kan ju alltid ”välja” att ta en latte.

    Annons
    Annons
    X

    Miljöpartiets liberalism: fräsch, färggrann och en enda fruktsallad.

    Foto: JAN ERIK HENRIKSSON/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X