Annons

En sympatisk uppföljning

Publicerad

I sommar följer Uppdrag granskning (SVT 1) upp fall som granskats i programpunkten Uppdraget. Det handlar om privatpersoner som kommit i kläm, som drabbats av myndigheters och andras maktutövning. Det ligger något sympatiskt i uppföljningen. För dem som drabbats finns det alltid en fortsättning. Programmet får inte så mycket karaktären av Kilroy rycker ut.
I onsdags handlade programmet om ett pensionärspar på Österlen som ville ta hand om sina sopor själva, en ung man som led av ljus överkänslighet och en kvinna som försökte bringa reda i skulder som hängt kvar sedan ett misslyckat företagsförsök på nittiotalet. I samtliga fall visade flera berörda parter inkompetens, byråkratisk stelbenthet eller okänslighet. Värst var kanske banken som inte ville låna kvinnan, som nu hade anställning med hygglig inkomst och både möjlighet och vilja att betala tillbaka, de femtiotusen som krävdes för en ackordsuppgörelse som alla fordringsägare gått med på. Tio år gamla betalningsanmärkningar spökade. Det är inte
rimligt att hindra en människa som vill bringa reda i sin ekonomi, och som visat kapacitet att göra det.
Men programpunkten är oroande. Människor som drabbats av godtycklig maktutövning måste kunna få rätt utan att behöva vända sig till tv. Att programpunkten behövs är en skandal för medborgarrättstanken.

I onsdags visade SVT också det tvivelaktiga programmet Secondhand, som lider av samma brister som det havererade ”kulturprogrammet” Sverige: töntiga programledare, hysterisk klippning, bristfälliga kunskaper. Så mycket roligare då att följa Antiques Roadshow, på BBC Prime varje vardag klockan fem. Programmet är förebild för Antikrundan, och det präglas av humor, kunskap och kärlek till föremålen. I torsdags avhandlades virtuost konsthantverk, dramatiska marinmålningar och en kitschig Beatlestapet.
Senare på kvällen visade SVT den fransk-finska dokumentären Ett anständigt företag om Nokias etablering i Kina. Filmen fokuserade på Nokias etiska strävan, inriktad på arbetarnas villkor hos
underleverantörerna. Men filmen frågade inte om företagen överhuvudtaget skall verka i ett Brave New World-klimat som det kinesiska. IOK kritiseras för att Peking får arrangera OS år 2008, medan näringslivets och politikernas fjäsk för Kina inte ifrågasätts. Varför skall bara idrotten visa samvete?

Annons
Annons
Annons