X
Annons
X
Recension

Utanför dörren (Draussen vor der Tür) En svärta bortom all lindring

TYSKLAND ÅR NOLL Wolfgang Borchert dog dagen innan hans pjäs om förödelsens Tyskland hade ­premiär. I pjäsen och de 14 prosastycken som nu ­utkommer på svenska märks en begåvning som kunde ha gjort Heinrich Böll sällskap som efterkrigs-Tysklands främsta skildrare.

Lika tydligt som jag minns mitt livs första riktigt starka läsupp­levelse (Stig Dagermans novell ”Att döda ett barn” ), kommer jag också ihåg den text som jag i stor utsträckning har att tacka för upptäckten av den tyska litteraturen: Wolfgang Borcherts drama ”Draussen vor der Tür”. Att de båda tillhör de många unga döda i världslitteraturen, och att de dessutom är själsligt och litterärt besläktade (även om Dagerman med förlov sagt hann litet längre i sin konstnärliga utveckling än sin tyske kollega), var dock ingenting jag reflekterade över då.

Men sett i det ljuset är det ingen slump att just Dagerman 1946 skickades på den reportageresa till Tyskland som skulle resultera i den briljanta boken "Tysk höst". Det Tyskland han där rapporterar ifrån är samma hopplöshetens rike som kastar sina långa skuggor över Borcherts sparsamma litterära produktion. Borchert dog blott 26 år gammal av bräcklig hälsa efter såväl tjänstgöring vid östfronten som ett par fängelsevistelser i Nazityskland. Dagen efter hans bortgång i november 1947 uruppfördes dramat på Hamburger Kammerspiele.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X