Annons

En svår balansgång i dansk politik

I går gick Anders Fogh Rasmussen i fotoblixtars sken till drottning Margrethe för att förklara att han regerar vidare. Det har varit glädjande att se hur det danska valet beretts utrymme i svensk press. Inte bara för att dansk politik är spännande, utan för att den berör oss. I och med Öresundsbron har det blivit tydligt att relationen mellan Danmark och Sverige är som den mellan kommunicerande kärl. Dansk politik får konkret genomslag i Sverige, i synnerhet i Skåne. Det är bara gott om vi i Sverige får större kunskap om processerna i grannländerna. Det finns lärdomar att dra.

Trots att Danmark under den borgerliga regeringen står solitt ekonomiskt har stödet minskat för Fogh Rasmussens Venstre med 2,7 procent. Skattestopp och arbetsmarknadspolitik må vara lyckosamma, men positiv väljarrespons gives icke. Det är inte märkligt att Sveriges regering och främst moderaterna tappat stöd, som uträttat lika mycket på ett år som danskarna gjort på sex.

Uppstickaren Ny alliance med den karismatiske Nasser Khader lyckades ta sig in i Folketinget, men blev ingen maktfaktor, vilket är beklagansvärt. Med det färöiska borgerliga mandatet inräknat behöver Fogh Rasmussen inte söka bredare stöd än det han haft hittills. Till viss del har Khader nog sig själv att skylla. Hade han hållit sig till sakpolitik och varit tydligare i regeringsfrågan, hade han gått bättre. Men han kommer garanterat att fortsätta vara en stark och positiv kraft, och Fogh Rasmussen säger sig inte vara främmande för att ta med Ny alliance på tåget när förhandlingarna nu startar.

Venstres regeringskoalition med De konservative, som gick väljarmässigt oförändrade genom valet, kan därmed inleda sin tredje regeringsperiod i följd. Till stor del består detta långa regeringsinnehav på grund av den oheliga alliansen med Dansk folkeparti, som inte ingår i regeringen, men dock intimt samarbetar som stödparti. Ur ett rent taktiskt perspektiv är samarbetet lyckat. Vänsterblocket har splittrats och blivit mer polariserat. Socialdemokratin har försvagats (minus 0,3 procent i detta val) och Socialistisk folkeparti, systerparti till Vänsterpartiet, har stärkts (plus 7,1 procent). Detta får naturligtvis mittenväljarna att tveka inför en eventuell vänsterregering. I den moraliska dimensionen är samarbetet med Dansk folkeparti svårare att smälta. Både vad gäller politik och retorik framstår dess partiföreträdare ibland som såväl känslokalla som närmast rasistiska. Tyvärr är det attityder som kan smitta.

Det hade naturligtvis varit tacknämligt med en regering fri från beroendet av Dansk folkeparti och ledaren Pia Kjærsgaard. Att Nasser Khader och Ny alliance på kort tid lyckades etablera sig som liberalt parti, med det uttalade målet att minska Kjærsgaards inflytande, ger visst hopp om en framtid för borgerligt styre med annorlunda regeringsunderlag, och antyder att demokratin öppnar nya handlingsutrymmen när situationer kan tyckas låsta.

Anders Fogh Rasmussen går en svår balansgång. Givet hans besvärliga situation är det svårt att inte bli imponerad.

Under strecket
SvD
Publicerad

SvD

Annons
Annons
Annons