En stursk medmänniska

Under strecket
Publicerad
Annons

”Ge dig aldrig” - den maningen utgår från ett vykort på Lis Asklunds skrivbord. Den kan tyckas överflödig; att ge sig har aldrig legat för henne. Hon arbetade tills hon var 85, de sista åren på helt personlig basis med hypnosterapi. Hon säger att det egentligen handlade om hälften hypnos och hälften kärlek

– Förr använde jag ordet värme, i dag tvekar jag inte inför ordet kärlek. De som sökte mig fick så mycket tid de behövde - och jag behövde i min tur inte tjäna pengar, jag hade ju min pension.
Det är bland annat för den personlighetens och den inställningens skull Lis Asklund i dag antagligen får finna sig i att bli firad av fler än hon kan ta emot. Någon mottagning blir det inte, har hon sagt; tvåan i servicehuset på Söder är fin men har inte kalasrum.
Hit - med glimt mot Riddarfjärden - flyttade hon hösten 1998. En hård gallring i det personliga lösöret gav ny trivsel. Hon var lättsinnig nog att falla för ett nytt Carl Malmsten-bord till köket och ringde, med den sträva humor hon har, till sina barn
och meddelade att arvet minskat med sex tusen. Men mamma då !
Hon trivs utmärkt och är full av beundran och tacksamhet mot de många unga invandrare som arbetar här, hjälpsamma och personliga, inte rädda för kontakt eller besvär.

Annons
Annons
Annons