X
Annons
X
Recension

Jag ska egentligen inte jobba här En studie i medkänsla

Tveklöst valde Sara Beischer en utmärkt tid för att släppa sin roman ”Jag ska egentligen inte jobba här”. I kölvattnet efter nyhetsrapporteringen om hur privata vårdbolag jagar allt bredare vinstmarginaler på bekostnad av dementa och sjuka åldringar, debuterar författaren med en berättelse om hur den 19-åriga Moa får sin första timanställning på äldreboendet Liljebacken. Arbetet ska självklart bara vara ett tillfälligt sådant, i väntan på scenskoleplats och ett ”riktigt” arbete som skådespelare, men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Mötet med den speciella värld som äldrevården utgör blir en chock. Moa konfronteras med ångestskrik, urindoft och äckelkänslor inför de gamla, deformerade och ibland groteska kropparna. Hon flyr så fort hon kan när arbetsdagen är slut och kan inte förstå vad som driver den fastanställda Eva att stanna kvar och ägna extra tid åt de boende. Nästan alla, även de som tackat ja till fast tjänst, betraktar arbetet som temporärt, en övergångsfas i väntan på något bättre.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X