Annons
Recension

Om begagnandet av eldenEn stilla lovsång av tingens förtrolige

DIKTARE I HÖGFORM. Lars Gustafssons uppfinningsrikedom när det gäller att finna stoff för sina dikter är suverän. Ur själva sakligheten växer en stilla lovsång till verklighetens alla manifestationer, skriver Tommy Olofsson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Den 3e juni 1953 var ingen vanlig dag”, inleder Lars Gustafsson en av dikterna i sin nya samling ”Om begagnandet av elden”. I denna dikt tar han upp ett ungdomsminne som han har behandlat tidigare, ett mäktigt åskväder över Västmanland, åtföljt av ett skyfall av hagel stora som stenbumlingar, enligt poetens egen försäkran så tunga som 250 gram.

Man kan älska Gustafssons poesi just för dess kombination av saklig exakthet och förundran inför världens märkvärdigheter. Hans uppfinningsrikedom när det gäller att finna stoff för sina dikter är suverän. Ofta utgår han från någon vardaglig händelse, en plötslig skiftning i väderleken eller helt enkelt ett till synes trivialt föremål. Sedan skjuter dikten fart.

Annons
Annons
Annons