Annons

En stamfader som står det nya emot

Verner von Heidenstams ”Folke Filbyter”, om en ogärningsman i brytningstid mellan hedendom och kristendom, är mytologiskt visionär. Faderns strävan att nå barnen är en väg till försoning.

Under strecket
Publicerad

Det finns många tragiska fäder i litteraturen, fäder som offrar allt för sina barn och som blott önskar att få deras kärlek, eller en blick av erkännande. ”Hjärtats kärlek, mina barn, kunna ni aldrig giva mig, och det var det enda jag begärde”, säger en av dem. Det var inte Kung Lear som fällde orden, inte heller den i all sin sorg så genomskådande Pappa Goriot. Det var Folke Filbyter hos Verner von Heidenstam. Heidenstam har länge hört till de misskända författarna i den svenskspråkiga kanon. Om honom har man kunnat säga vilka dumheter som helst, och klarat sig undan. Men han är inte bara en av den svenska lyrikens stora, han hör även till de stora, och i sann mening estetiskt radikala prosaisterna. Berättelsen om Folke Filbyter utgör första delen av hans bok Folkungaträdet, vars delar gavs ut 1905 respektive 1907. Den andra delen, ”Bjälboarvet”, hör inte till Heidenstams främsta verk. I sin krönikeartade uppläggning saknar den det mytiska genomslag och den subjektiverade tidsuppfattning som gör första delen ”Folke Filbyter” till ett mästerverk.

Annons

Det börjar med en visionär sekvens om hur dvärgarna lämnar ifrån sig det magiska hornet Månegarm och ett frö som göms i mullen, ett frö som skall växa till ett stort träd. Sedan möter vi Folke Filbyter på väg hem efter plundringståg och tvivelaktiga dåd. Men Folke Filbyter är trött, han söker ett hem. Han grundar gården Folketuna, där han lever i samma smuts och sjaskiga armod som sina trälar. Med en dvärgkvinna föder han tre söner. Två drar i österled, en stannar hemma och får en son med en kvinna som erövrats i brudrov och sedan dör efter förlossningen. Folke Filbyter är en hädare. Han lever i en brytningstid, där den gamla tron långsamt får vika för kristendomen. Han tvekar inte att slå sönder gudabilderna, både de gamla och bilden av henne som kallas Guds moder. Han har skapat sina rikedomar, de finns där trots hans frugala livsföring, genom plundring i främmande land och på hemmaplan. Men Heidenstam tecknar inte bara en hädare och ogärningsman, han beskriver även en väg till försoning för Folke Filbyter.

Annons
Annons
Annons