Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Snödrottningen En snödrottning med hög intensitet

Malmötonsättaren Benjamin Staern operadebuterar med ”Snödrottningen”. H C Andersens saga blir ett flöde av kongenial infallsrikedom i både musik och kostymer, skriver Theresa Benér.

Susanna Stern (Snödrottningen), Frida Johansson (Gerda, liggande), Wiktor Sundqvist (Kaj) samt Malmöoperans barnkör.

Susanna Stern (Snödrottningen), Frida Johansson (Gerda, liggande), Wiktor Sundqvist (Kaj) samt Malmöoperans barnkör. Foto: Malin Arnesson

Scenhösten 2016

Snödrottningen

Genre
Barn- och ungdomsteater
Regi
Elisabeth Linton
Medverkande
Frida Johansson, Susanna Stern, Sebastian Durán, Wiktor Sundqvist, Maria Streijffert, Bengt Krantz m fl
Var
Malmö opera

Musik: Benjamin Staern. Idé, libretto: Anelia Kadieva Jonsson. Dirigent: Stefan Solyom. Scenografi: Rikke Juellund.

Det handlar om den klassiska motsättningen mellan kyligt förnuft och värmande känsla i Malmö operas gnistrande, äventyrliga jul- och familjeopera ”Snödrottningen”. Malmötonsättaren Benjamin Staern operadebuterar med detta beställningsverk liksom Anelia Kadieva Jonsson, vars libretto bygger på H C Andersens välkända saga från 1844.

Här ställs två starka kvinnofigurer mot varandra: å ena sidan Snödrottningen, som redan i prologen gestaltas med iskall kraft, snärjande arior och beräknande ondska av Susanna Stern. Å andra sidan lilla Gerda, Frida Johanssons envetet godmodiga flicka i skoluniform, som tappert tar sig genom farliga forsar, förtrollade trädgårdar, slott och rövarnästen för att nå Lappland där hon ska befria sin bäste vän Kaj.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är ju så att lekkamraten Kaj (Wiktor Sundqvist) råkar få en skärva av Snödrottningens magiska, krossade spegel i sitt hjärta. Från den oskuldsfulla leken med Gerda i barndomens ombonade vardagsrum (en avskärmad box mitt på scenen) blir han plötsligt känslokall och följer drottningen till ett fjärran beläget ispalats där han avsäger sig kärlek och vänner. På sin färd för att undsätta kompisen förhandlar Gerda med Maria Streijfferts färgstarka figurer som Blomstergumman och Rövarkärringen.

    Annons
    X

    Blomstergumma: Maria Streijffert. Foto: Malin Arnesson

    Gerdas guide genom livets prövningar blir en mondän, frackklädd kråka, Sebastian Durán, som likt en lättsam kabarékonferencier styr upp hennes resa när det nästan går galet. Och den hunsade renen Bä – humoristiskt skildrad av Bengt Krantz med ovanligt ljus, medgörlig stämma – hittar förstås rätt i de norrländska snölandskapen.

    Staerns musik är kongenial med H C Andersens infallsrika kast mellan tillvarons prosaiska resonemang och upplevelser av förtrollad verklighet. Toner och rytmer stöts mot varandra i lekfulla utspel, sammanhållna i ett sansat temperament av dirigenten Stefan Solyom. Här finns stråk av både nordisk naturlyrik, barock- och renässansopera, musikal och elektronisk drömmusik. De skiftande klangfärgerna möter librettots tydliga dramaturgi och Elisabeth Lintons vackra iscensättning.

    Elisabeth Linton, baserad i Danmark, skapar utsökta scenbilder med sitt danska team: scenografen Rikke Juellund, kostymtecknaren Astrid Lynge Ottosen och ljusdesignern Ulrik Gad. Vintersäsongens familjeopera brukar ha påkostade dräkter och scenografi. Här flödar kostymfantasin, särskilt hos Blomstergumman och Rövarkärringen med ensembler, som dansande blommor respektive björkstammar med hårfrisyrer av halm. Ulrik Gads precisa färgläggningar och videoprojektioner lyfter stämningarna till sagonivå utan att någonsin bli grälla eller överlastade. Detta är musikalisk sagoteater med hög dramatisk intensitet och välavvägda estetiska val.

    Annons

    Susanna Stern (Snödrottningen), Frida Johansson (Gerda, liggande), Wiktor Sundqvist (Kaj) samt Malmöoperans barnkör.

    Foto: Malin Arnesson Bild 1 av 2

    Blomstergumma: Maria Streijffert.

    Foto: Malin Arnesson Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X