En skam att prata med en psykiater

SKAMLIGT. Samtalsterapi – vad skulle ­kamraterna hemma i Turkiet säga då? Där hade Alan torterats på grund av sitt ­arbete för kurdernas sak, här på en ­psykmottagning i Sverige ansågs han ­behöva hjälp. Det var nära att han gick ­därifrån. Ett års möten med en psykiater hjälpte honom ur traumatiseringen.

Under strecket
Publicerad
När Alan kom till Sverige undvek han att åka buss. I‑Turkiet betydde ett stopp att polisen ville komma ombord och göra kontroll. Efter ett års samtalsterapi hos en psykiater hade de värsta symptomen försvunnit.

När Alan kom till Sverige undvek han att åka buss. I‑Turkiet betydde ett stopp att polisen ville komma ombord och göra kontroll. Efter ett års samtalsterapi hos en psykiater hade de värsta symptomen försvunnit.

Foto: BJÖRN LARSSON ASK
Annons

Att Alan kan sitta på ett kafé i Sverige och berätta om tortyren han var med om som tonåring i Turkiet beror i hög grad på ett alldeles särskilt möte.

När han kom hit i början av 2000-talet visste han inte riktigt varför han slussades vidare till psykmottagningen. Han hade bara velat göra en hälsokontroll eftersom han levt under så svåra förhållanden under fängelse­tiden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons