Annons

Och grannsämjan är en långsam bödelEn scenpoet söker sin pappersform

Bob Hanssons författarskap kretsade länge kring hans scenframträdanden. Efter en decennielång paus från poesin är han nu tillbaka med en allvarligare, mer finstämd samling, skriven främst för papper. Magnus Bremmer uppskattar livgivande brottstycken, men vill helst gå in med pennan och redigera.

Publicerad

Filmskaparen Robert Bresson lär ha sagt om sina filmer att de föds i hans huvud, dör på pappret, återuppstår hos skådespelarna, vars roller blir skjutna, innan auteuren klipper ihop allt till en levande organism.

Hur skulle litteraturen passa i en sådan liknelsekedja? Det flesta skulle nog vidhålla att den åtminstone inte dör på pappret, snarast att den är en utpräglad pappersvarelse.
Men litteraturens livsformer är flera, förstås. Tänk på scenpoesin. Är inte den nedskrivna dikten där mest ett notblad för ett framförande? Vetskapen om att dikten främst ska leva som läst är vad som alstrar dess energi.

Annons
Annons
Annons