En särskild rädsla rider svensken

Under strecket
Publicerad
Annons

Sverker Oredsson
Svensk rädsla. Offentlig fruktan i Sverige under 1900-talets första hälft
407 s. Nordic Academic Press. CA 370:-

Regeringens Säkerhetstjänstkommission överlämnade i förrgår sin utredning till justitieminister Thomas Bodström. Den visar att registreringen av kommunister och kommunistsympatisörer i Sverige under 1960-talet var omfattande och delvis stod i strid med åsiktsregistreringsförbudet. Som orsaker till övervakningen anges det kalla kriget och en allmänt ”stark rysskräck” i Sverige.
Året är 2002 och i ett historiskt perspektiv lyder följdfrågan: talar vi här om en specifik och kanske nedärvd svensk rädsla för ryssen eller är det bara tiden och händelserna ute i världen som har manat till större försiktighet och till en, ja, större svensk rädsla? Jag vet inte, och det finns säkert inget entydigt svar, men jag skulle gärna vidarebefordra frågan till historikern Sverker Oredsson.
Oredsson har nämligen skrivit en fin bok med titeln Svensk rädsla och i boken företar han en noggrann
granskning av olika ”rädslor” inom svensk säkerhetspolitik under 1900-talets första hälft, fram till ungefär 1952. Innehållet i boken har en häpnadsväckande aktualitet, i all synnerhet mot bakgrund av de färska resultaten i utredningen om 1960-talet.
Det handlar om tre olika former av rädsla: rädslan för främmande makt, rädslan för revolutionär omstörtning och rädslan för invandring av skilda slag. Oredsson laborerar med begreppet rädsla som ett slags intellektuellt och emotionellt förstadium till hotbild, där hotbild kräver handling medan rädslan är en föregående sinnesstämning. Den officiella svenska rädslan etableras enligt Oredsson i regerings- och riksdagsbeslut, i utredningar och i policydokument, men också i dagböcker, memoarer och i dagstidningar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons