X
Annons
X
Recension

Gangsters En sann diktares vision

Förhållandet mellan liv och dikt är i vissa fall oupplösligt, det ena förutsätter det andra på ett sätt som gör dem fullständigt omöjliga för en utomstående att hålla isär... Allt liv blir, för övrigt, till slut dikt.
Så personligt uttrycker sig Klas Östergren i den nya bok han ger ut i dag, 30 år efter debuten år 1975 med gymnasistromanen ”Attila”. Sedan dess har han utvecklats till en samhällskritiker och människoskildrare med vittgående ambitioner – gestaltade i berättelser med stundom så yviga titlar som ”Fattiga riddare och stora svenskar” (1983) eller ”Handelsmän och partisaner” (1991).
I sin första bok efter det senaste millennieskiftet, ”Tre porträtt” (2002), framträdde han sedan som fullmogen i den rollen – alltså med en betydligt rikare komplikation än i de barndomsskildringar och samtidsfabler som gav honom de första stora succéerna.

Den nya boken heter Gangsters, och ett stycke vid sidan av lagen agerar förvisso de personer som närmast åsyftas. Bland dem stöter man på sådana gamla bekanta sedan "Gentlemen" som den alltjämt lika gåtfulle Henry Morgan och hans antagonist, den mäktige finansmannen Wilhelm Sterner, politikern Roger Bruhn alias Brown, den gåtfulle Envoyén och den mångsysslande Conny Lang.
Den sistnämnde driver ett eget opinionsinstitut vars uppgift är att tjäna "en ingenjörskonst i färd med att resa en unik byggnad, den svenska modellen". Till denna modells förutsättningar hör som vi vet lönsam företagsamhet och sträng fördelningspolitik, en kombination som givetvis borde vara rent explosiv. Den moderna tidens bragd består enligt Östergren i att genomföra den utan att alltsammans springer i luften.
Conny är också innehavare av den tjuvaktiga kalvskinnssoffan Molok, en möbel som rentav har förmågan att muddra fickorna på den sittande. I dess inre kan man följaktligen hitta en mängd sällsamma ting – däribland texten till "Tom and Julius", ett konversationsstycke om ett möte i London mellan T S Eliot och Groucho Marx.
Gangsters är emellertid de nämnda figurerna ungefär i lika liten grad som herrarna i "Gentlemen" var några genuina sådana, och det bedrivs inte heller några maffiakrig i huvudstadens parker som det gjorde i "Fattiga riddare". I stället får vi lära oss sådant som hur man med gott samvete kan tjäna pengar på välgörenhet – till exempel genom en sådan rörelse som Second Hand to Third World, grundad av Roger Brown och verksam med att samla in gamla kläder att sända till katastrofområden, uppmuntra mindre utvecklade samhällen att få igång en egen ekonomi eller saluföra lumporna till lågpris i länder som redan har en rimlig ekonomisk ordning.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X