X
Annons
X

En saknad recensent

Ett kort aggressivt sjukdomsförlopp har satt punkt för Marie Louise Ramnefalks liv. Sorgen och vemodet vid dödsbudet blandas med tacksamhet över att hennes lidande blev kortvarigt, en period i vilken Marie Louise gick in med den för henne typiska ­föresatsen att betunga så få andra som möjligt med hur det var ställt.

När jag 2001 fick ansvaret för Svenska Dagbladets kulturredaktion tog jag snar kontakt med ­Marie Louise Ramnefalk i akt och mening att värva henne som recensent. Som sådan hade hon, under 80-talet, verkat i Aftonbladet och jag hade saknat hennes självständiga röst i det kulturella samtalet sedan dess. Under åren hade vi stött på varandra i olika sammanhang, jag hade alltid frapperats av hennes drift till upp­riktighet, ett slags grundprovocerande ifrågasättande som säkert kunde skrämma en del medan det på andra hade en befriande effekt. Om man en gång hade sett det rätt roade glittret i hennes blick visste man att hennes sätt och stil inte var tom attityd utan övertygelse och på djupet reflekterad livsvilja. Hon tog liv och arbete på allvar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X