Annons
Recension

Tusen bitarEn saknad bit musikhistoria

”Tusen bitar” är framförallt ett känsligt, komplext och smart konstruerat porträtt. Direkt sätts fokus på bilden av artisten – kontra privatpersonen.  

Publicerad
Efter reklamen visas:
Filmtrailers

**Jag växte upp i ett hem **utan beröring med svensk progg och folkmusik. På kräftskivorna i kvarteren för övervintrade studentfamiljer spelades Cornelis eller musik som fortfarande var kosher i sektvänstern på 80-talet. Björn Afzelius hörde inte dit, även om hans och Mikael Wiehes Hoola Bandoola Band, liksom Wiehe själv, fortfarande var kravmärkta. Och när jag i tonåren dök ner i den svenska musikhistorien hade kritikerna förpassat den då ännu verksamme, storsäljande och folkkäre Afzelius till dansbandsreservatet.

Bild 1 av 3
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons