En rysare om dödliga faror i kapitalismens spår
Arundhati Roy (född 1961) är en indisk författare, samhällsdebattör och fredsaktivist. Hon var den första indiska författare som tilldelades Bookerpriset.
Den indiske bonden Sadanandam satte sig på huk på den torra marken och öppnade en kran. Sorgset betraktade han vattnet som forsade ut. Vattnet var inte vatten längre. Det var en klar, giftig vätska som dödade boskap och inte ens dög att vattna grödorna med.
Förra sommaren besökte jag området Patancheru i mångmiljonstaden Hyderabad. Jag såg med egna ögon hur oheliga allianser av företag, politiker och myndigheter i utvecklingens namn inte bara tar människors levebröd ifrån dem utan även förgiftar deras mark, vatten, boskap och barn. I Sadanandams fall handlar det om närliggande fabriker som producerar billiga läkemedel och dumpar sitt giftiga avfall i öppna bassänger, som med regnen svämmar över och läcker ut i grundvattnet. Men hungern efter utveckling finns – på gott och ont – i hela Indien. När jag läser Arundhati Roys stridsskrift ”Kapitalismen. En spökhistoria” inser jag att det jag såg i Patancheru bara var toppen på ett isberg.