Om snö och guldEn roman full av insikter men utan tydligt fokus

Inger Edelfeldt, född 1956, har skrivit ett flertal noveller, romaner, seriealbum och diktsamlingar. Hon tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris 1991.
Inger Edelfeldt, född 1956, har skrivit ett flertal noveller, romaner, seriealbum och diktsamlingar. Hon tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris 1991. Foto: Lars Werdelin

Inger Edelfeldts nya roman skildrar den unga Mirandas väg ut ur en nattsvart barndom. Per Klingberg trollbinds av det suggestiva språket, men saknar ett händelseförlopp som sammanbinder berättelsen.

Under strecket
Publicerad
Foto: Norstedts
Annons


”Vinka till flickan du en gång var! Nej, då går jag sönder.” Formuleringen kommer ungefär halvvägs in i ”Om snö och guld” och känns som en nyckel till hela romanen. Den tonåriga huvudpersonen Miranda har blivit tvångsintagen efter att ett brutalt slut på en olycklig kärlekshistoria har triggat en psykos. När den vuxna Miranda, tillika romanens tillbakablickande berättare, berör händelsen är det framförallt skammen i sammanbrottet hon dröjer kvar vid. Den utgör här det definitiva slutet på barndomen, en period av livet som nu alltid kommer ligga oåtkomlig på ”andra sidan av skammens barriärrev”. Och som alltså inte har klingat ut helt för den vuxna Miranda – hon blickar tillbaka men utan att kunna erbjuda försoning. För vissa sår läker inte och det hjälper inte alls alltid att prata om det. Men man måste ju leva. Och får då kanske åtminstone försona sig med att man inte kommer att försonas.

Det är som ett sådant försök jag läser Inger Edelfeldts senaste roman – men visst skulle formuleringen kunna vidgas till att gälla stora delar av författarskapet. Kanske bör boken helt enkelt beskrivas som ett återbesök till ett antal edelfeldtska urscener, inte minst den inledande stillsamt mörka uppväxtskildringen. Miranda är det enda barnet i en solitt småborgerlig sjuttiotalsmiljö – pappa Henrik är immunolog och den förgrämda mamma Gerda hemmafru. Så nej, Miranda är inte född brist. Däremot hör hon till de som Gunnar Ekelöf en gång beskrev som födda ”till brist, som alltid kommer att ha en känsla av att någonting fattas”.

Annons
Annons
Annons