Annons

En rivningsavgift kan rädda gamla hus

Astoriahuset på Nybrogatan i Stockholm.
Astoriahuset på Nybrogatan i Stockholm. Foto: Lars Pehrson

KULTURDEBATT Gång på gång driver kommuner igenom rivningar av gamla hus mot både medborgares och experters vilja. Byggbolagen har fått orimligt stort inflytande – inför en rivningsavgift för gamla hus för att få en långsiktigt god stadsbyggnad, skriver Stephan Fickler från Svenska byggnadsvårdsföreningen.

Publicerad

Svalöv, Uppsala, Skövde, Stockholm, Umeå, Vaxholm – listan över kommuner som river sina kulturbyggnader och kör över såväl medborgargrupper som sin egen expertis kan göras längre än så. Trots stark opinion och övertygande argument för bevarande driver kommunerna ofta igenom rivningar som strider mot plan- och bygglagen och riksdagens miljökvalitetsmål för God bebyggd miljö där det bland annat står att det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet skall tas till vara och utvecklas.

Hur kan det bli så? En viktig förklaring är att byggbolagen står på kö för att få exploatera de värdefullaste kvadratmetrarna i de mest populära stadsdelarna – de med historiska byggnader i måttfull skala. Dessa äldre byggnader kan inte själva ge tillnärmelsevis samma avkastning som en kvadratoptimerad kloss på samma ställe. Men det är dessa äldre byggnader med sin historiska karaktär som har skapat attraktiviteten, som ger orten ett eget signum och därmed långsiktigt ekonomiska fördelar i konkurrens med andra orter. Paradoxalt nog har alltså den sammanhållna historiska stadsmiljön blivit sin egen värsta fiende.

Annons
Annons
Annons
Annons