Mikael Mölstad:En revolution för vinnjutarna

Mikael Mölstad
Under strecket
Publicerad
Annons

Det finns avgörande händelser i historien. Det man pratar om som före och efter. Ett typexempel är internet. Hur kunde man klara sig innan detta uppfanns?

Nu har det kommit en slags game changer i vinvärlden: En manick som heter Coravin. Efter bara ett par år är det redan ett verb: att coravina. Jag är övertygad om att alla vinvänner om några år kommer att säga: Men, hur gjorde man innan Coravin fanns?

Vinnörden kan nu bara peka på en flaska och sommelieren suger ut några centilitrar till hens stora glädje

Jag minns väl när jag läste om denna pryl första gången. Där stod: Nu kan du äntligen prova ett vin utan att öppna flaskan. Jag tänkte förstås att det låter alldeles för bra för att vara sant. Men det stämde. En tunn nål, som egentligen är ett rör, sticks rakt genom folien och korken på flaskan. Ända ner i vinet. Via ett knapptryck sprutas en gas in och du tappar sedan ut så mycket vin du vill ha genom nålröret. När nålen är utdragen sluter sig korkhålet igen. Jag konstaterar att detta är en av hundra vinprovarprylar som verkligen funkar över förväntan. Coravin med sina gasampuller som måste bytas är förvisso dyr – men den utför faktiskt ett strålande jobb.

Annons
Annons

I restaurangbranschen har Coravin revolutionerat vinhanteringen. Först ut att ta till sig uppfinningen var förstås vinbarerna. Nu kunde de plötsligt erbjuda hela vinkällaren på glas. Vinnörden kan nu bara peka på en flaska och sommelieren suger ut några centilitrar till hens stora glädje (och förvåning). Enda förutsättningen är att det krävs naturkork i flaskan. Men det ryktas att det kommer varianter även för skruvkapsyl och champagne. På bättre restauranger kan man nu erbjuda vinälskaren sin egen speciella vinupplevelse – även när de andra vid bordet nöjer sig med en helflaska. Ingen klagar då på att vinälskaren betalar lika mycket för sina tio centiliter vin som de andra för hela flaskan. Det kallar jag vindemokrati.

Det blir också vanligare att fina restauranger erbjuder två vinmenyer. En traditionell med smakprover till varje rätt och en coravinmeny där de kan excellera i exklusiva vindroppar. Dessutom kan de då ta mer betalt – trots att man kanske bara får hälften av volymen. Själv skaffade jag denna manick i vintras då jag hade en provning hemma med vänner. Det funkade lika bra som jag hoppats. Mest imponerad blev jag över att min Château Pichon-Longueville Comtesse-de-Lalande från 1988 var lika bra flera månader senare när jag provade resten.

Jag tycker att Coravin är en revolution inom vinprovning. Men den står ändå i skuggan av annat i vinhistorien. Hur hade det sett ut i vinets värld om man inte kommit på att man kunde ympa europeiska plantor på amerikanska rotstockar? Då hade vi fått dricka hybridviner som doftade räv (som det ansågs då). Eller tänk om inte de temperaturkontrollerade jästankarna hade uppfunnits. Då hade våra viner varit syltiga och saftiga allihop. Och när det gäller hela Nya Vinvärlden byggde deras framgång på stora skördetröskor som jobbade i de kyliga nattmörkret. Utan dem hade druvfrukten varit halvkokt av solhettan.

I framtiden kommer kanske korkskruvarna försvinna om Coravin tar över eftersom det går att tömma flaskan utan att dra ur korken. Om inte skruvkapsylerna redan tagit över.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons