Annons
Recension

Glödens färgerEn rädsla inför historielösheten

Vibeke Olsson i sitt hem i Stockholm.
Vibeke Olsson i sitt hem i Stockholm. Foto: FRIDA LENHOLM
Under strecket
Publicerad

De olika färgskiftningar och nyanser i den utbrinnande elden som inte längre syns när man byter upp sig från öppen spis till en järnspis är den samlande symbolen för slitningen mellan gammalt och nytt i ”Glödens färger”, Vibeke Olssons femte roman om Bricken, arbetarungen från sågverket som nu har blivit 40. Året är 1909 och storstrejken är på väg. Alla barnen är ute i arbete men fadern har till sist hamnat på fattighuset, en ständig sorg, men inget att göra något åt i det arbetarliv där nöden alltid lurar runt hörnet.

Den som inte har läst de tidigare böckerna om Bricken behöver inte känna sig avskräckt. Återblickarna är många och mycket av det som har varit är fortfarande närvarande i Brickens tankar, och därmed också för läsaren, som sitter på första parkett och ser människor, samhälle och händelser genom hennes ögon. Ständigt närvarande är inte bara rädslan för att något skall rubba den sköra ordning som byggts upp i det lilla hemmet med hjälp av arbete och fasta inkomster, utan också för att den nya tiden skall beröva barnen den kunskap om det gamla som för henne själv är så central.

Annons
Annons
Annons