Recension

Sommaren med GöranEn radda sketcher utan komisk höjd

Moa Gammel, Peter Magnusson och Mirja Turestedt.
Moa Gammel, Peter Magnusson och Mirja Turestedt. Foto: NORDISK FILM
Under strecket
Publicerad
Annons

Sommaren med Göran är inte, om någon trodde det, en uppföljare till Bergmans kanske allra mest klassiska av alla klassiska svenska sommarfilmer. Utan snarare en ultralight variant av Måns Herngrens parkomedier där könsroller, relationskrav och sociala förväntningar står i fokus.

Stackars Göran är snäll men överspänd. Han är stressad av sitt arbete som event manager eftersom han aldrig lyckas leva upp till chefens och kundernas krav, t ex att skaffa kronprinsessan eller åtminstone Nelson Mandela till festerna. Han gör ständigt bort sig i sociala sammanhang, eftersom han av nervositet säger fel saker. Och, framför allt, han är inget vidare på kärleksrelationer eftersom han ständigt misstolkar signalerna hos sin partner och ägnar alldeles för mycket tid åt att just försöka tolka signaler i stället för att känna efter vad han själv vill.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons