Alva Dahl:En poesi för svärmare och heliga dårar

I en ny antologi har en stor del av Eva-Stina Byggmästars poesi samlats. Den omfångsrika boken formar sig till ett andaktsrum för alla heliga dårar som inte ser världen i svart och vitt utan i ett skimrande färgspektrum. En poesi som besvärjer det onda genom att tala översvallande om det goda.

Under strecket
Publicerad

Eva-Stina Byggmästar.

Foto: Eva-Stina Kjellman
Annons

Bland strama bokryggar i sommarens lyrik­utgivning står en rejäl sak med djungelmotiv i gröna nyanser. Till antologin ”Naturbarn: dikter i urval 1986–2016” (Schildts & Söderströms) har poeten Eva-Stina Byggmästar valt ut ett rikligt fång ur sin trettioåriga, ansenliga och prisbelönta produktion. Tyngdpunkten i urvalet ligger på de senaste åren; ungefär hälften av boken utgörs av dikter från 2010-talet. Utöver utdrag ur hennes många böcker finns sviter som publicerats i tidskrifter, samt enstaka tidigare opublicerade dikter.

En risk med att antologisera lyrik är förstås att man börjar läsa för fort, när dikterna trängs ihop på mindre utrymme – här bara med ett bulligt litet streck som visar var sidbrytningen en gång fanns. Fördelen med antologins form är å andra sidan att den ger överblick. När jag läser en så stor del av Byggmästars verk i ett svep blir det tydligt hur motiv och ord går igen i hennes sceniska poesi: från månar och svanar via snö och mossa till älvor och dervischer. Men också utvecklingen framträder förstås, där det egensinniga landskap som diktjaget strövar runt i tycks ha blivit allt fantasifullare, lustigare och klarare med åren. Som vi ska återkomma till har också dikter och miljöer av ett något mer dämpat slag börjat framträda under de senaste åren.

Annons
Annons
Annons