Recension

En pilgrims död

Palmemordet är ett drama av shakespearska mått och Leif GW Perssons böcker är tempofyllda och humoristiska. Men tv-dramat bjuder på alldeles för lite action och för mycket prat, och många av gestalterna blir bara karikatyrer.

Under strecket
Publicerad
Jacob Ericksson och Rolf Lassgård i En pilgrims död som sänds i SVT.

Jacob Ericksson och Rolf Lassgård i En pilgrims död som sänds i SVT.

Foto: PETER CEDERLING, SVT.
Annons

Olof Palme har varit en huvudperson på film och i tv under hösten. Som stjärnpolitiker i den respektfulla dokumentären om honom av Kristina Lindström och Maud Nycander, som lätt igenkännbar makt- och sexmissbrukare i Mikael Marcimains spelfim ”Callgirl” och inte minst som undersökningsobjekt i Måns Månssons låtsatsdokumentär ”Hassel –privatspanarna”.

När professorn i kriminologi Leif GW Persson till slut kommer till tals om hur han tror att mordet på statsministern gick till hoppas man förstås på att sista ordet äntligen ska bli sagt. Så är det naturligtvis inte. Hans trilogi har ju som underrubrik ”roman om ett brott”. Det handlar alltså om hur det skulle ha kunnat gå till. Tyvärr har man inte riktigt lyckats omsätta Leif GW Persson tempofyllda och humoristiskt skrivna romaner till fungerande tv-dramatik.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons