Annons

En oväntad vänskap mellan frankerna och kalifatet

Karl den stores intåg i Pavia.
Karl den stores intåg i Pavia. Foto: Unknown / TT

De kristna frankerna på 800- och 900-talen är kända för sin maktlystnad och vilja att expandera, vilket gick ut över både muslimer och andra grannar. Men fientligheten ska inte överdrivas, och det berodde inte nödvändigtvis på religion.

Under strecket
Publicerad

Dick Harrison.

Foto: TT

Fråga: ”Frankerkungarna är kända för att ha kämpat mot morerna i Spanien och försökt driva tillbaka dem söderut. Det skildras bland annat i skönlitteraturen, till exempel Rolandsången. Men jag har sett uppgifter om att kungarna samtidigt var allierade med kalifatet i Bagdad. Hur går det ihop?”

Dick Harrison: Det är helt korrekt att Pippin den lille, Karl den store och deras efterträdare bekämpade muslimerna i nuvarande Sydfrankrike och Spanien. Det rörde sig om traditionell maktpolitik. Frankerna ville expandera, vilket gick ut över både muslimer och andra grannar, till exempel langobarder, tyskar och slaver. Resultatet av krigen mot muslimerna var upprättandet av en frankiskstyrd gränszon i Katalonien, ”Spanska Mark”. Kollisioner mellan franker och muslimer ägde även rum på Medelhavet, men här var maktförhållandena mer osäkra. Korsika hade tidigare lytt under langobarderna, varför det var förhållandevis lätt för frankerna att överta väldet sedan de krossat langobardväldet i Norditalien, men på övriga öar var det svårare. De frankiska försöken att lägga under sig Balearerna ledde inte till bestående framgångar. Ej heller Sardinien blev frankiskt.

Annons
Annons
Annons