Recension

Den osynliga handen (La mano invisible)En ovanlig dag på jobbet

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Hårt arbete genererar trötthet; kroppsarbetet en viss sorts trötthet, det mentala arbetet en annan. Utan att egentligen kunna kategoriseras som hårt arbete, lämnade läsningen av Isaac Rosas roman ”Den osynliga handen” mig med en känsla märkligt besläktad med utmattning. Kanske beror det på författarens täta och detaljspäckade prosa, men sannolikt även på det nästan skoningslösa i ambitionen att avtäcka, dissekera, diskutera och ytterst också genomföra begreppet arbete.

När de nästan 400 sidorna nått sitt slut öppnar Rosa dessutom, genom det citat som följer efter sista sidan, en dörr till det omöjliga i sitt eget projekt, genom den spanske filosofen José Luis Pardos ord: ”Visserligen finns det många berättelser som utspelar sig helt eller delvis på arbetsplatser, men det de skildrar är vad som sker mellan personerna,
vid sidan om själva arbetet, och inte arbetet i sig. Dess brutalitet eller enformighet tycks utgöra en gräns för berättandet (hur ska man gestalta något där det inte finns någon, där varje människa slutar vara någon?).”

Annons
Annons
Annons