Annons

Stig Strömholm:En oroväckande likgiltighet för språket

Stig Strömholm skrev sin första understreckare i SvD för exakt 60 år sedan, den 22 augusti 1960. Dagens streckare är hans 350:e.
Stig Strömholm skrev sin första understreckare i SvD för exakt 60 år sedan, den 22 augusti 1960. Dagens streckare är hans 350:e. Foto: Stagiaire/MGIMO

Får man be om en mer medveten, intresserad och rentav respektfull inställning till det enda redskap för mellanmänsklig förbindelse som vi alla verkligen äger? Stig Strömholm skriver om ett språkbruk som vittnar om en djupgående misstänksamhet mot bildning.

Under strecket
Publicerad

Vi som sällan lyckats slå i en spik på rätt ställe och i rätt vinkel mot underlaget, vi bör sannolikt vara djupt tacksamma över att få leva i ett land som i de allra flesta betydelsefulla hänseenden domineras av smeder och timmerhuggare. I deras värld är det saken (spiken, eller var det möjligen skruven?) som står i centrum, inte sakens namn – det är den kreativa verkstaden, inte det pratiga kontoret. Det talade och skrivna ordet förmår sällan påverka deras sinneslugn. Och detta gäller även sedan smederna, som fallet numera ofta är, har sublimerats till ingenjörer och skogshuggarna till ekonomer. Det är först flera led längre fram i näringskedjan – om och när de börjat söka sin bärgning som konsulter, varvid de oundvikligen möter ordets sanna brödra- och systraskap, de avsuttna politikerna – som en del av dem börjar tillmäta språket någon betydelse. 

Att våra härskares och ledares likgiltighet för det talade och skrivna ordet är något att vara djupt tacksam för, det inser man lätt när man tar del av de ofta sekellånga och uppslitande strider som rasar i de länder där språket är föremål för maktelitens och ibland rentav hela befolkningens lidelser. Ett par av våra grannländer erbjuder vältaliga exempel.

Annons
Annons
Annons