X
Annons
X
Recension

W – the truth beyond En opera som gjord för Wallander

Kurt Wallander skulle nog ha gillat att få se en kriminalopera om sig själv på Ystads teater. Och musiken i "W – the truth beyond" borde ha tilltalat honom.

På polisstationen med Linda Wallander, Polischefen, Martinsson, Kurt Wallander och i bakgrunden kören. Foto: Thomas Lantz

Kriminalkommissarie Kurt Wallander älskar opera, det vet ju alla. När mordfallen blir alltför blodiga sätter han på en lugnande operaskiva. Just så börjar också den nya Wallanderoperan ”W – the truth beyond”, där en skrapig vinylskiva spelar ”Sången till livet” ur Tosca. Så vidgas fonden mot en ödslig strand vid havet. Dystra klanger från orkestern går över i sirener, ett tema som återkommer när poliser gör entré, ett bland flera ledmotiv i verket.

Vi befinner oss i Ystad, Wallanders hemstad. Nu ska han gå i pension och firas med kaffe och tårta. Här går åt mycket kaffe. Poliserna är oftare beväpnade med kaffemuggar än pistoler. Under avtackningsceremonin börjar vi förstå att Wallander är på väg att bli dement. Han upprepar sitt ständiga tackande, och när kollegerna ska prisa honom sjunger de bara "bla bla bla" – i alla fall är det så Wallander uppfattar dem.

På polisstationen med Linda Wallander, Polischefen, Martinsson, Kurt Wallander och i bakgrunden kören.

Foto: Thomas Lantz Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X