Recension

FoxfireEn ond kamp om makten

Tjejer slår tillbaka mot förtryck och sexuellt våld. Med oprövade yngre skådespelare som övertygande Raven Adamson skildras frågor om hämnd och eget ansvar.

Under strecket
Publicerad

”Foxfire” berättar om en feministisk och socialistisk kamp för människovärde, skriver Karoline Eriksson.

Foto: NONSTOP ENTERTAINMENT
Annons

Joyce Carol Oates roman som på svenska heter “Foxfire – en tjejligas bekännelser”, har filmatiserats en gång tidigare, 1996, då med Angelina Jolie i huvudrollen som den karismatiska Margaret ”Legs” Sadovsky. I fransmannen Laurent Cantets version plockas inga sådana kändispoäng. Där här filmen ligger närmare förlagan, är inspelad i Kanada men utspelar sig i arbetarklassmiljö i den fiktiva staden Hammond, New York, i början av 1950-talet.

Det är Cantets första engelskspråkiga film efter en sparsmakad men kvalitativ produktion av filmer som “Överflödiga människor” (1999), “Time out” (2001), “Mot södern” (2005) och Guldpalmsvinnaren “Mellan väggarna” (2008). Liksom i den sistnämnda är de flesta av de yngre skådespelarna oprövade kort, tonen är naturalistisk och kameran handhållen.

Annons
Annons
Annons