Carl-Johan Malmberg:En obändig lust att stiga ut ur ramen

Den mångtusenåriga konsten att lura ögat både bejakar och förädlar måleriets fångenskap. Av en lycklig slump kan vi just nu ta del av två gedigna presentationer av trompe-l’œil-konstens historia, på Nationalmuseums utställning och i Britt Tunanders bok.

Under strecket
Publicerad
Annons

Skulle man våga sig på en sammanfattning av den västerländska bildkonsten i ett enda ord måste det ordet bli avbild. Ända sedan den grekisk-romerska antiken har huvudfåran i den varit att efterbilda världen, skapa illusioner av den sinnliga verklighet som omger oss. Mimesis, härmning, är den term vi ärvt från grekerna, och särskilt under de perioder då de grekisk-romerska idealen varit som mest levande – under renässansen, under upplysningstidens klassicism, under 1800-talets realism – har kraven på, och de formella möjligheterna till, en illusorisk bildkonst varit som starkast. Eftersom den västerländska konsttraditionen inte i första hand är stilistisk utan filosofisk har konstens värde bestämts av just dess förmåga att framkalla övertygande bilder av den förnimbara världen. Konsten har blivit verklighetens dubbelgångare.

Förutsättningen för denna illusionskonst har också varit en blick, registrerande och distanserad, en blick med en viss kyla. ”Cast a coldeye / On life, on death” skrev poeten William Butler Yeats, en poet med syntetiska anspråk, i sin gravskrift, som ett framgångsrecept för människa och konstnär. Den blicken har en flertusen­årig historia. I sin kulturhistoria ”Sexual Personae” kallar Camille Paglia i Friedrich Nietzsches efterföljd denna västerländska, ”affektlösa” och bemästrande blick för apollinisk. Den strävar efter avstånd till det sedda; för ett sådant avstånd är bilder nödvändiga.

Det verkar som om bilder i vår kultur är en förutsättning för både verklighets­uppfattningen och självkänslan. Om det är sant som T S Eliot – en annan poet med syntetiska anspråk – skriver i sin dikt ”Burnt Norton”, ”human kind / Cannot bear very much reality”, är det särskilt sant i våra dagar just i förhållande till bilder. Verkligheten tycks inte kunna anammas om den inte först blivit bild; den dominerande plats allehanda avbildningar, alltifrån speglar till fotografier, filmer och ­videoupptagningar har i de flesta människors liv visar väl just detta.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons