Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

En ny statuskompis ger mig inte pengar, jobb eller kärlek

Min kompis och jag har en ständigt pågående diskussion om socialt klättrande.

Hans ståndpunkt är att den som slutar försöka avancera lika gärna kan lägga sig ner och dö. ”Alternativet är att stå still och då sjunker man.” Att fastna i samma umgänge alltför länge tyder enligt kompisen – en karriäristisk småstadskille som är synnerligen transparent med sitt klättrande – på bristande ambitioner.

Annons

Min invändning är att det är mycket jobb för klen utväxling. Den upplevda statusen av att få gnugga axel med folk högre upp i den sociala hierarkin är bara en illusion.

Jag har inget generellt emot socialt klättrande. I viss utsträckning ägnar sig alla åt det. Jag med. Drivkrafterna är självklara. Precis som i mellan-
stadiet vill man tillhöra det coola gänget. Då reglerades rangordningen av vem som kunde kissa längst eller hade coolast skateboard – vid 40 slår ekonomiskt eller kulturellt kapital, beroende på vem som klättrar, ofta högst.

En ny statuskompis kommer inte ge mig pengar, jobb eller kärlek.

Vet inte om det är åldern eller mitt eget mikrouniversum, men jag upplever att det blir värre med åren. De senaste månaderna har jag lyssnat till ett flertal sårade egon som blivit dumpade av bekanta för att de inte längre ansågs vara potentiella trappsteg till statushimlen. Inte alldeles sympatiskt…

Men bortsett från att det är roligt att träffa nya människor begriper jag inte vad proffsklättrarna får ut av det. Åtminstone inte räknat i makt, sex och pengar – framgångsvalutornas gyllene trojka. Jag har empiri som stödjer min tes.

Mina två bästisar i tonåren hade nästan overkligt hög status. De var snygga, rika och kända. Jag älskade dem – gör det fortfarande – men ur ett gyllene trojka-perspektiv gav vänskapen mig inte särskilt mycket. Även om de bjöd på en öl ibland blev jag inte rik av att umgås med dem. Sexuellt var de inte heller några dörröppnare. Om de var Zlatan och Ronaldo var jag Mikael Lustig. Och man ska vara antingen kraftigt berusad eller direkt dum för att välja Lustig framför Zlatan. Makt? Tja, om det anses mäktigt att emellanåt få slinka in på någon nattklubb.

Det är exakt samma sak i vuxen ålder. En ny statuskompis kommer inte ge mig pengar, jobb eller kärlek. Livet funkar inte så. Ändå klättrar vi vidare.

Människan är märklig.

Till Toppen