Annons
Recension

Det måste vara härEn nostalgisk jullovspaus i läsfåtöljen

Maggie O’Farrells  ”Det måste vara här”
Maggie O’Farrells ”Det måste vara här” Foto: © Ben Gold

Skådespelerskan Claudette har flytt undan sin ex-man till ett hus på Nordirland, Nu ska hennes nya make Daniel till New York för att fira sin fars 90-årsdag. Maggie O’Farrells ”Det måste vara här” är en mysig och brokig roman om människor som slarvar bort varandra.

Under strecket
Publicerad

Med Maggie O’Farrells ”Det måste vara här” i nyporna, roffar jag åt mig en ficka i tiden; en jullovsnostalgisk liten paus. Det är som det var förr – före förpliktelserna – när man i decembermörkret kunde krypa upp med sin tegelsten och försvinna in i en annan värld. Bara vistas där så lång tid som det tar tills sista bladet är vänt. ”Det måste vara här” är på det viset en så passande titel. För det är lite så det verkar, att det är precis den här platsen en läsare sträcker sig efter: det där andra rummet att kliva in i.

Romanens ”här” är givetvis något annat och inte bara en, utan flera bokstavliga och bildliga platser. Mest är det kanske ett stort, gammalt och ensligt hus på Nordirland, vilket först blir hem åt en skådespelerska, Claudette, på rymmen och hennes lille son, senare också åt en make, Daniel, och deras två gemensamma barn. Huset ligger så avigt till att man måste öppna hela tolv grindar längs den smala vägen dit upp; perfekt för den kändis som vill gömma sig för omvärlden, och uthärdligt för den som kommit att älska henne.

Annons
Annons
Annons