Annons
X
Annons
X

En mycket svår fråga, enligt P1

KOLUMN | THOMAS GÜR

I onsdags (23/7) publicerade Sveriges Televisions Kulturredaktion en nyhetsartikel på SVT:s hemsida om att Athena Farrokhzads program i Sommar i P1 hade lett till många anmälningar till Granskningsnämnden.

I artikeln intervjuades också Daniel af Klintberg, chef för P1:s underhållningsprogram på Sveriges Radio och ansvarig utgivare för Sommar. Det såg ut så här (ordagrant citat):

Om det hade varit en person som hade uttryckt högersympatier på samma tydliga sätt som Athena Farrokhzad uttrycker vänstersympatier, hade ni sänt programmet då?”
Han svarar:
”– Det är en jättesvår fråga. Vi kan inte bryta mot vårt sändningstillstånd, säger Daniel af Klintberg.”

Annons
X

Några timmar senare hade frågan till af Klintberg ändrats till nedanstående passus – med af Klintbergs svar oförändrat och utan att redaktionen gjort någon anmärkning om att den ursprungliga lydelsen av den tidigare publicerade intervjun nu hade förändrats (också ordagrant citat):

Sveriges Radio har också fått kritik för att man skulle låta personer med vänstersympatier komma till tals oftare än personer som exempelvis är invandringskritiska. Daniel af Klintberg kan inte svara på om man skulle ha sänt ett program som är lika klart partiskt mot exempelvis invandring.
– Det är en jättesvår fråga. Vi kan inte bryta mot vårt sändningstillstånd, säger Daniel af Klintberg.”

I ett journalistiskt yrkesperspektiv är detta förfarande givetvis märkligt. Vilken fråga fick af Klintberg egentligen? Hans svar är likalydande i bägge fallen – men är svaret utbytbart oavsett frågans lydelse? Hur kommer det sig att SVT:s Kulturredaktion publicerar två vitt skilda versioner av en artikel utan att påtala detta?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men viktigare i ett samhällspolitiskt perspektiv är dock de begrepp som används artikeln och som kontrasteras mot varandra och af Klintbergs likalydande svar bägge gångerna.

    Först ställs ”vänstersympatier” mot ”högersympatier” och af Klintberg svarar då att låta en person som har starka ”högersympatier” komma till tals skulle kunna bryta mot sändningstillståndet. Välvilligt tolkat verkar det som att såväl den intervjuande journalisten som af Klintberg menar att ”högersympatier” är lika med rasism, nazism, fascism, diktaturlängtan eller liknande, och att de därför inte hör hemma i SR-program, medan uppenbart Farrokhzads framförande av sin kommunistiska ideologi, inte bryter mot sändningstillståndet. Högersympatier definierade som ett betonande av individens framför kollektivets rättigheter, fri ekonomi, egendomsrätt, lagstyre, likhet inför lagen, individuella fri och rättigheter, yttrande- och tryckfrihet, demokrati och folkstyre, tycks inte föresväva vare sig intervjuaren eller den intervjuade. I denna värld blir ”högersympatier” lika med ryckningar i högerarmen.

    I den nya versionen av artikeln har man på SVTs kulturredaktion, valt att kontrastera ”vänstersympatier” med ”invandringskritiska röster” och ”partisk mot invandring”.

    Men nu blir boten värre än soten.

    För det första blir det obegripligt varför ”invandringskritik” alls skulle riskera att bryta mot sändningstillståndet. Denna obegriplighet är emellertid med all sannolikhet inte af Klintbergs fel, eftersom han svar är från den första versionen av artikeln.

    För det andra blir kontrasteringen ”vänstersympatier” och ”invandringskritik” absurd. Duschdraperier jämförs med gardinstänger, äpplen med päron. Socialdemokraternas och vänsterns partiordförande, LO:s ordförande och många andra på vänsterkanten (t ex de ombudsmän från Byggnads som ropade ”Go Home” till lettiska byggjobbare) är kritiska mot den liberaliserade arbetskraftsinvandringen. Redaktören för det borgerliga magasinet Neo, Mattias Svensson, å sin sida skrev nyligen att han ”älskade” den första delen av Farrokhzads program, när hon förbannade ”rasismen, gränskontrollerna, ojämlikheten”.

    Begreppsförvirringen i bägge versionerna av artikeln återspeglar den politiskt skruvade världsbild som delar av public service i Sverige (enkannerligen SR och SVT) tycks leva i.

    Radiotjänsts styrelseordförande Eva Hamilton (tillika SVT:s VD) och hennes övriga ledningskolleger har större bekymmer än att någon enskild, avgående riksdagsledamot ställer sin TV på återvinningsstationen och inte vill betala licens.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X