Kolossal frihetEn modern version av Virginia Woolfs ”Ett eget rum”

Deborah Levy.
Deborah Levy. Foto: Naina Helén Jåma/TT

Det är i skrivandet som friheten och det egna rummet står att finna. Och där finns också plats för läsaren. Det konstaterar Therese Eriksson efter att ha läst Deborah Levys ”Kolossal frihet”.

Publicerad
Annons

Allt låter ofullständigt, rentav förminskande. Under lång tid har jag försökt hitta ett sätt att göra Deborah Levys ”Kolossal frihet” rättvisa, men i samma stund som jag plockar upp en tråd, testar en möjlig ingång, ser jag alla andra dörrar in till texten stå där och ropa: ”Hallå, varför öppnar du inte oss, vi finns också här!” Det har de rätt i.

Levys bok är underbar, jag tycker hemskt mycket om den, men det är egentligen inte för att den är så fantastisk som det är svårt att göra den rättvisa. Det särskilda med volymen – som omfattar de tre självbiografiska böckerna ”Saker jag inte vill veta”, ”Vad det kostar att leva” och ”Verklig egendom” – är att den är så helgjuten. Innehållet i de tre böckerna kan verka disparat, från barndomsskildringarna i den första boken, via skilsmässa och barn i den andra och fram till ett slags nytt liv i 60-årsåldern i den tredje, men Levy är en författare som sömlöst väver ihop sina trådar till ett.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons