Annons
Recension

Gustav II AdolfEn mer aggressiv kungabild

Publicerad

Ingen svensk politisk gestalt torde ha mött större intresse i utlandet än Gustav II Adolf. Genom seklerna har hundratals publikationer ägnats honom och bland författarna märks celebriteter som Preussens kung Fredrik den store och Friedrich Schiller. Det stora standardverket om Vasakungen är fortfarande engelsmannen Michael Roberts två volymer från 1950-talet. Därefter har flera omfattande tyska biografier utkommit, den senaste skriven av Jörg-Peter Findeisen. I Sverige har intresset i modern tid varit svalt. Den tills nu mest aktuella monografin utgavs av Nils Ahnlund 1932 till 300-årsminnet av kungens död. Det är därför på tiden att Sverker Oredsson, professor emeritus i historia från Lund, påminner oss om vad som så fascinerat eftervärlden med hans gestalt.

Gustav Adolfs insatser har traditionellt uppmärksammats på fyra områden: Hans civiladministrativa reformer som lade grunden till senare tiders svenska byråkrati; hans militära nydaningar som omskapade stridskonsten med en mer offensiv och rörlig taktik; hans kamp för att skydda den lutherska läran från motreformationens angrepp; och slutligen hans ingripande i den kontinentala geopolitiken i allmänhet och den tyska inrikespolitiken i synnerhet. Alla dessa verksamhetsfält hakar i varandra som länkar i en kedja och är ömsesidigt beroende.

Annons
Annons
Annons