Recension

BuddenbrooksEn Mann och hans översättare

Thomas Manns stora släktkrönika ”Buddenbrooks” har fått sin sjätte svenska översättning i Ulrika Wallenströms händer. Den nya utgåvan som bygger på originaltexten innehåller helt nya bisatser och utläggningar, något som förstärker romanens ironiska dimension.

Under strecket
Publicerad
Annons

”En roman för århundradet”, är en vanlig beteckning på Thomas Manns väldiga genombrottsroman Buddenbrooks från 1901. Det är också titeln på den permanenta utställning i just Buddenbrookhaus i Lübeck (Heinrich-und-Thomas-Mann-Zentrum) som erbjuder besökaren en veritabel lustvandring i verkets tillblivelseprocess, från privat rudiment till offentligt mästerbygge beundrat av en hel värld.
Den bombastiska rubriceringen kan i förstone verka väl förmäten för en verklighetsbaserad och högborgerlig släktkrönika om en Lübeckfamiljs gradvisa förfall, beaktat det faktum att Mann kom att skriva åtminstone två ytterligare romaner som med betydligt lägre odds skulle kunna göra anspråk på titeln Århundradets roman. Men man skall heller inte underskatta den monumentala släktsagans litterära lyskraft och dess framstående roll som brobyggare mellan den stora episka 1800-talsromanens psykologiska realism och modernismens mer raffinerade berättartekniska grepp.
Till syvende och sist handlar dock ”Buddenbrooks” relativt varaktiga popularitet nog helt enkelt om författarens utsökta förmåga att med en oförliknelig stilistisk elegans förena det knivskarpt åskådliggjorda personporträttet med den lika oemotstånd- liga karikatyren. Det är mellan dessa båda poler som gnistan tänds, som litteratur blir liv, som verket blir verklighet.

Om det finns skäl att beklaga sig över de svenska förlagens bristande intresse för den tyska litteraturen (och det gör det!), får man åtminstone i dag svar på tal, då den sjätte (!) svenska översättarversionen av ”Buddenbrooks” nu föreligger i Ulrika Wallenströms färska språkdräkt.
Redan 1904 kom Walborg Hedbergs första svenska översättning, följd av Alfred Wingrens 1929 (Nobelprisåret), Hedbergs originalöversättning reviderad av Irma Nordvang 1952, Curt Munthes översättning från 1957 och 1975 kom återigen Hedbergs version den här gången reviderad av Nils Holmberg.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons