En målarpoet med gudomliga anspråk
Från asketiskt stämningsmåleri till koloristisk modernism: Ellen Thesleffs konstnärskap förtjänar att uppmärksammas i sin helhet. De olika uttrycken förenas dock av ett lyriskt, visionärt seende.
Ellen Thesleff, självporträtt från 1894 (beskuret).
Ellen Thesleff, fotograferad 1890.
"Eko" (1891).
"Gerda" (1889).
"Thyra Elisabeth" (1892).
Ellen Thesleff, fotograferad 1900.
"Helsingfors hamn", 1912
"Florens", 1907
Stilleben, 1944.
Ellen Thesleff, självporträtt från 1894 (beskuret).
”Det sköna – uti det omedvetna”, antecknar Ellen Thesleff i sitt skissblock när hon i början på 1890-talet sitter framför egyptiska sarkofager och gotiska kapitäl på Louvren. Pulsen på Paris boulevarder bryr hon sig inte särskilt om, det är i historiens salar hon finner inspirationen. Det låg förstås i tiden. Ett skymningstäcke av mystik och arkaiska fantasier hade sänkt sig över Paris författare och konstnärer, som lodade de inre källorna och lät verkligheten tona bort för den skönhetens värld som erbjöd en äktare sanning.