Annons
Recension

Black SwanEn magnifik pardans

Under strecket
Publicerad

Förnuft och känsla – få konstarter drar ytterligheterna till sina extremer mer än klassisk balett. Kroppen måste disciplineras och tänjas från tidig ålder för att växa i det exakta rörelsemönster som är grunden i koreografin. Efter den långa utbildningen krävs ständig träning. På scenen anas slitet bara i känslan av tyngdlöshet, som en elegant illustration av konstens triumf över köttet.

Bakom kulisserna slits ledbanden, tånaglarna bryts och blöder. I 40-årsåldern är karriären över och den som inbillar sig något annat går under: Det finns ett tydligt släktskap mellan Natalie Portman och Winona Ryders sköra ballerinor i den här mardrömsanfäktade sagan om ett New York-kompanis uppsättning av Tjajkovskijs Svansjön, och Mickey Rourkes blästrade fribrottare Randy ”The Ram” i Darren Aronofskys The Wrestler från 2008. Tanken var först en historia om en brottare och en ballerina – en film vi slapp se, det låter som ett av de känsloknarkande pekoral som Aronofsky ibland hemfaller åt (The Fountain, Requiem for a dream). Kanske är det de på förhand givna ramarna och trovärdighetskraven som han behöver för att lyckas, för han är bra på känslor som gränsar till desperation.

Annons
Annons
Annons