Recension

Black SwanEn magnifik pardans

Under strecket
Publicerad
Annons

Förnuft och känsla – få konstarter drar ytterligheterna till sina extremer mer än klassisk balett. Kroppen måste disciplineras och tänjas från tidig ålder för att växa i det exakta rörelsemönster som är grunden i koreografin. Efter den långa utbildningen krävs ständig träning. På scenen anas slitet bara i känslan av tyngdlöshet, som en elegant illustration av konstens triumf över köttet.

Bakom kulisserna slits ledbanden, tånaglarna bryts och blöder. I 40-årsåldern är karriären över och den som inbillar sig något annat går under: Det finns ett tydligt släktskap mellan Natalie Portman och Winona Ryders sköra ballerinor i den här mardrömsanfäktade sagan om ett New York-kompanis uppsättning av Tjajkovskijs Svansjön, och Mickey Rourkes blästrade fribrottare Randy ”The Ram” i Darren Aronofskys The Wrestler från 2008. Tanken var först en historia om en brottare och en ballerina – en film vi slapp se, det låter som ett av de känsloknarkande pekoral som Aronofsky ibland hemfaller åt (The Fountain, Requiem for a dream). Kanske är det de på förhand givna ramarna och trovärdighetskraven som han behöver för att lyckas, för han är bra på känslor som gränsar till desperation.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons