Annons

Magnus Halldin:En lovsång till konsten att leva och bruka sin jord 

Pieter Bruegels ”Skörden” från 1565.
Pieter Bruegels ”Skörden” från 1565. Foto: Paul Hermans

Lärodikten ”Georgica” av den romerske poeten Vergilius har hänfört mänskligheten i mer än 2000 år. Till de tidigare svenska översättningarna av verket har det nu lagts ytterligare en som både lyckas göra Vergilius lätt igenkännlig och väsentligt förnyad. 

Under strecket
Publicerad

En del böcker står långa tider i bokhyllan och väntar tålmodigt på läsarens uppmärksamhet. Deras stund i ljuset infaller ibland då ägarens sinnestillstånd träder i maskopi med väder­leken. Poeten Vergilius ”Georgica” är en sådan bok, en årstidsbok. Varje vår drabbas jag av en längtan efter att läsa den på nytt, och tiden mellan påsk och midsommar är idealisk för denna outtömliga kraftkälla, som sjuder av liv. Till det yttre är den en två tusen år gammal latinsk lärodikt på hexameter om lantbruk, indelad i fyra böcker som behandlar åkerbruk, vinodling, boskapsskötsel och biodling. Till sitt inre är den en tidlös poetisk skildring av naturen och människans livsvillkor.

Vergilius var son till en lantbrukare i en by utanför Mantua vid Poslätten. Fadern ägde ett stycke odlingsjord och drygade ut inkomsterna med biodling. Ekonomin räckte för att ge sonen en fin utbildning i Neapel och Rom, där den unge Vergilius läste grekiska klassiker, studerade filosofi och lärde sig retorikens grunder. Han levde i en tid av politisk oro och inbördeskrig efter mordet på Julius Caesar, ett kaos orsakat av maktlystna och neurotiska ledare i sårkanten mellan republik och kejsar­döme. Genom sina poetiska verk bejakade han en längtan efter stabilitet och legitimerade ogenerat Augustus ställning. Belöningen var kejsarens gunst och flera mäktiga beskyddare, bland dem Maecenas, som även försåg Propertius och Horatius med de medel som krävdes för att leva ett liv i poesins tjänst.

Annons
Annons
Annons