Annons

En etta på NybroplanEn loge på Dramaten är så mycket mer än ett rum

Lena Endre i sin loge på Dramaten. Bild ur boken ”En etta på Nybroplan”.
Lena Endre i sin loge på Dramaten. Bild ur boken ”En etta på Nybroplan”. Foto: Kent Hult

Dramatens loger är laddade med hierarki, historia och ritualer. Kulturjournalisten Eva Redvall gör en kulturgörning när hon kliver in i dessa 38 små ettor där skådespelarna förbereder sig för steget ut på scenen.

Under strecket
Publicerad

Eva Redvalls bok ”En etta på Nybroplan”.

Foto: Carlssons

Det är något särskilt med teaterloger. Det är där skådespelaren börjar sin förvandlingsakt. Ett avskilt rum för kontemplation och koncentration. Det existerar några få aktörer som bokstavligen kan förvandla sig själva från privatperson till teaterroll vid själva steget in på scenen. Den största delen av skådespelarkåren har dock fasta rutiner för sin transformation. Logen är platsen där skrift blir ord och känslor kött. Platsen för det stora mysteriet, det att bli och härbärgera någon annan.

Jag glömmer aldrig Jarl Kulles Dramatenloge 1995. Doften av smink, blommor från publiken. Kostymen från Molières ”Misantropen”, skapad av Charles Koroly och tung som en rustning. ”Prova den!”, sa Kulle. Jag förstod aldrig då vilken ära det var att bli insläppt till detta mycket privata sanktuarium. Det har inte blivit så många logebesök efter det, intervjuer sker på andra platser. Logen är en frizon, ett litet hemma – en sådan där grotta som barn bygger under köksbord. En privat sfär.

Annons
Annons
Annons