X
Annons
X
Krönika

Anders Q Björkman: En lagom tjock nation med sprickor i fasaden

**Från mina högtalare **ljuder sedan förra veckan "Chromatic", debutalbumet med Annika and the Forest. Skivan innehåller elva egensinniga popsånger med melankoliska, vackra melodier och underfundiga texter, ofta på rim. Trots att svenska Annika Grill, som döljer sig bakom artistnamnet, sjunger på engelska och är såväl bosatt som konstutbildad i Paris, finns här något som klingar svenskt. Men framför allt får musiken mig att tänka på den amerikanska performance-artisten Laurie Anderson. I synnerhet inledningen av låten "Hold on" känns som en direkt hyllning – eller är det en travesti? – till Anderson; en berättarröst, kompad av sparsmakade syntetiska klanger, ser sig själv utifrån just då hon tycks vara på väg att dö i en motorcykelolycka:

"People were looking at me from above. But I wasn’t really here – I was down there and up here, looking at me. Like some weird looking hole into what the end of my future would be. I realized I was going to die."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X