Recension

Ansatsernas bokEn kvinna värd att minnas

INKÄNNANDE En uppfattad trilogi blev en tetralogi i och med Håkan Andersons nya bok. Denna mest känslosamma del rymmer en kvinna som är större än själva berättelsen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I svensk romankonst finns åtskilliga exempel på stora romanbyggen där flera böcker tillsammans kommer att utgöra en värld liksom större än världen själv. Eyvind Johnson, Agnes von Krusenstjerna och Vilhelm Moberg är några som skrivit sådana verk. Ett par av dem har blivit våra mest älskade romaner, med nya läsare i generationer. Romanerna har varit av två typer: antingen självbiografiska som Johnsons ”Romanen om Olof”, eller släkt- och familjekrönikor som Mobergs utvandrarepos eller Krusenstjernas ”Fröknarna von Pahlen” (också något av självbiografi).

Men ingen svensk har mig veterligt försökt sig på en romanserie där delarna länkar till varandra modernistiskt, à la Durrells ”Alexandriakvartetten” säg, med perspektivbyten, uppbrutna tidsplan och berättelser i berättelsen. Inte förrän Håkan Anderson presenterade sin romanlabyrint där ingången utgjordes av ”Breven” från 2004, och med ”Om en ensamstående herre” och ”Den vita väggen” som del 2 och 3.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons