Recension

Das Paradies und die Peri av Robert SchumannEn kväll i paradiset med Schumanns oratorium

Text efter Thomas Moores Lalla Rookh
Dirigent: Daniel Harding
Solister: Sally Matthews, Christophe Prégardien, Malin Christersson, Ingeborg Danz, Christopher Maltman Sveriges Radios Symfoniorkester samt Radiokören

Under strecket
Publicerad
Annons

I Daniel Hardings val att presentera sig med Robert Schumanns mästerverk Das Paradies und die Peri från 1844 anas mer än bara karriäristisk ambition – där finns en klart lysande vision. För visst har en berättelse om ett förlorat paradis och mänsklig botgöring förnyad aktualitet i vår domedagsbenägna tid. Schumanns oratorium hör till de första i en rad 1800-talsverk som tar fasta på den europeiska förälskelsen i orienten – från Pärlfiskarna till Madame Butterfly. I Thomas Moores populära versroman Lalla Rookh (1817) fastnade Schumann för berättelsen om Peri, den fallna ängeln (Sally Matthews), jagande över jordklotet efter en offergåva som kan blidka paradisets väktare – som vore hon en motsvarighet till en modern globetrotter. Men mot Ingeborg Danz moderligt stränga Ängel hjälper vare sig hjältemod, -blod eller kärlekssuckar: först ångerns tårar öppnar paradisets port, i den milda blåsarkoral som ackompanjerar barytonsolisten, Christopher Maltman.

Schumanns i stora drag genomkomponerade, numera sällan framförda oratorium är formmässigt den felande länken mellan Beethoven och Wagner, och summerar allt han dittills uppvisat i gripande epik. Under fredagkvällens konsert skapar Harding kontraster mellan bombastiska krigarkörer och hulkande hjältesorg, nästan övertydlig i strävan att betona harmonikens upplösning i mellandelens feberdrömmar. Och Harding når mycket långt i karaktärsrik gestaltning, men större värme och intensitet skulle kunna vässa konturerna när textningen känns otydlig och de instrumentala insatserna spretar betänkligt.

Annons
Annons
Annons